Det här var bäst på Way Out West

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-robyn-royksopp-01

I helgen tog Slottsskogen i Göteborg emot omkring 80 000 musikälskare för den åttonde upplagan av Way Out West. Plaza var på plats och väljer ut tre höjdpunkter bland allt som strömmade ut från scenerna under tre dagar.

Blood Orange at Way Out West 2014

Blood Orange

När Devonté Hynes viker upp ärmarna på sin vita t-shirt, sätter på sig elgitarren och funkar loss under tältduken på Linné-scenen, så är saken biff – detta är årets höjdpunkt på festivalen. Hit efter hit, tight levererat, hela tiden med Samantha Urbani (Hynes flickvän) vid micken bredvid, ja då spelar det ingen roll att Hynes har brutit ett ben. Allt sitter och allt avrundas på bästa sätt med ett slapbassolo!

 

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-yasiin-bey-mos-def

Yasiin Bey aka Mos Def

Ensam på scen med sin DJ, inget ljus och inga dansare, bare en stor röd old school-mikrofon och en hatt full med rosenblad som strös ut över scenen. Det svänger så mycket om Mos Defs att allt, i sin enkelhet, kändes komplett ändå.

 

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-robyn-royksopp-02

Röyksopp & Robyn

Först en halvtimme med Röyksopps bästa, drömsk-dansanta pop. Sedan gör hon entré, festivalens stora stjärna. Det blir så tydligt, hon vet exakt vad hon gör på scenen, och hon gör det så bra. Det märks att hon stortrivs med att spela hemma igen: “jag vet inte vad jag ska göra av all energi ikväll” ropar hon plötsligt. Alla dansar, alla sjunger med och sedan avslutas allt i ett konfettiregn.

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-robyn-royksopp-01
Robyn briljerade på Way Out West.

 

Läs också: Plaza på plats på Gagneffestivalen!

 

Text Dan-Marcus Pethrus
Foto Olle Kirchmeier/Way Out West

Plaza på plats på Gagneffestivalen!

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-10

I Gagnef råder festivalfenomen snarare än festivaldöd. Plaza begav sig till Dalarna för den trettonde upplagan av festivalen Skankaloss och för en av sommarens mest intima och charmiga helger. Här rapport i text och bild.

I år hade omkring 1 500 personer tagit sig till Ängsholms Folkpark i Gagnef. Det blev en underbart intensiv helg med lika delar bra musik, konst och delikat mat från Stockholmskrogar som Häktet och Svartengrens. Lägg därtill longboardtävling, tennisturnering, speeddating och pumpande klubbspelningar samt – i och med det strålande vädret – massvis med bad från bryggan och den stora slänggungan nere vid Dalälven, ibland direkt utspringandes från festivalbastun.

I Plazas sommarnummer porträtteras några av de svenska artister som vi helst lyssnar till i sommar. Av dessa fanns Zhala, Tussilago, Josefin Öhrn + The Liberation och Axel Boman på plats i Gagnef under helgen. Ett annat stort namn i festivalens lineup var Jenny Wilson som på fredagskvällen stod för en av helgens mäktiga konsertupplevelser på Dansbanan.

Här är en bildrapport som gläntar till det som rymdes i och runt folkparken vid älven under två hela dygn:

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-01

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-06Gagnef bjöd på bästa tänkbara sommarväder. Ofta omvandlades idén om ett kvickt, svalkande dopp till en längre dans-session när någon av alla brygg-dj:s skruvade upp tempot. Och där bredvid fanns alltid den stora slänggungan …

 

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-07
Josefin Öhrn + The Liberation gav besökarna stonerrock och psykedelisk spacepop på den gamla dansbanan som är en av festivalens huvudscener.

 

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-08Jenny Wilson intog Dansbanan direkt efter och stod för en av helgens mest maxade spelningar på fredagskvällen.

 

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-03Zhala skapade sedan en euforisk dansstämning på samma scen … som därefter förvaltades vidare på bästa sätt av Axel Boman.

 

 

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-02
Solig festivalstämning nere på Amfin.

 
gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-04Senare under lördagskvällen hördes många röster om hur otroligt bra finske Jaakko Eino Kalevis drömska pop på dansbanan var!

 

 

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-10
Med lövverket och Dalälven som världens troligen vackraste back drop på Amfin-scenen, satte Tussilago igång festen igen på lördagseftermiddagen med sin dynamiska drömrock.

 

gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-09
Svartengrens var en av krogarna som hade en pop up-restaurang här under festivalen.

 
gagnef-skanka-loss-plaza-magazine-05Den avslutande open air-festen, Wasteland, på natten mellan lördagen och söndagen hölls nere i skogen bortom festivalcampingen. Festen ville helt enkelt inte ta slut.

 

Text: Dan-Marcus Pethrus

Foto: David Eliasson

Försommarkänslor med Pontus de Wolfe

pontus-de-wolfe-kärleken

pontus-de-wolfe-kärleken-02

Lagom till att kvicksilvret letar sig över 20 grader ända upp till Haparanda släpper den sympatiske mångsysslaren Pontus de Wolfe nya singeln Kärleken har ingen tanke på oss. Vi lät honom berätta mer – och dela med sig av fem låtar som gör hans försommar.

Pontus, berätta om nya singeln.

– Inspelningen av den och det kommande albumet satte igång direkt efter samarbetet med Salem Al Fakir och Glada Hudikteaterns Trollkarlen av Oz. Jag ville snabbt upp på hästen igen efter allt hårt slit, mest för att inte sacka i tempo, men också för att plocka upp allt jag lärt mig under den tiden och ta in i min egen solokarriär.

Vad vill du förmedla med den?

– Den är dedikerad vårförälskelsen och sommaren, och en påminnelse om att alla i hela världen förmodligen har någon som är hemligt förälskad i dem – just nu!

Pontus de Wolfe väljer fem låtar för att fira in försommaren:


212 – Azealia Banks (feat. Lazy Jay)

– Slog till som en bomb i huvudet när den kom ut 2011. Ingenting som kommit ut sedan dess har kunnat överträffa den i mitt tycke, allra minst hon själv. Debutalbumet verkar vara en ständigt uppskjuten mardröm, men kanske är det det som gör att den här låten får stå så odödlig över så lång tid. Har kört den varje kväll jag spelat skivor ända sedan den kom ut.

 

I’m not getting any better / Suddenly it’s yesterday – Freda Payne

– Detta 11-minuters bortglömda souljuvel-epos kanske inte faller alla i smaken, men för den som pallar med innehåller den precis alla vårkänslor som en skivproduktion mäktar få plats med. Otroligt modig och musikalisk; kanske lite pretentiös och dravlig i texten emellanåt, men skit i det. (En förkortad version finns på Spotify här).

 

Sunshine – Rye Rye, M.I.A.

– Jag vet inte om det är Sofia Coppola som är bra på att välja låtar till sina filmer, eller om låtarna låter bättre av att spelas till hennes bilder. Den här pärlan från hennes senaste film The Bling Ring passar hur som helst utmärkt till en slowmotion-promenad vid Hornstull där solljuset studsar i bågarna och ens sandal smälter mot asfalten.

 


Rum and coca-cola – The Andrew Sisters

– De visste hur man förfestade redan för 80 år sedan, och den här gamla hyllnings-scat:en till grogg gör inget undantag. Passar bäst för takterrassen eller det tidiga eftermiddagsparkhänget.

 

Hästpojken – Olskroken stomp.

Förra årets bästa skivas bästa låt (tätt följd av spår 5, Brinner – men den är för sorglig) är grym om man vill “gå Göteborg” efter att ha gjort bort sig inför objektet för en olycklig kärlek. Kanske slå sönder en Big Mac eller sparka på en lyktstolpe. Skitig och sjukt svängig. Spotify-länk här.

 

pontus-de-wolfe-kärleken
Foto: Jessica Silversaga.

Kärleken har ingen tanke på oss finns ute nu på iTunes och Spotify och firas av med en öppen, rejäl releasefest på Kåken i Stockholm på lördag. I sommar väntar spelningar och festivaler, innan skivan släpps till hösten.

 

Relaterat: LA FLEUR – Berlins svenska DJ-profils egna favoriter och Lördagsläsning: Så skapade hon Sveriges bästa klubb.

LA FLEUR: Berlins svenska DJ-profils egna favoriter

sanna-la-fleur-engdahl-plaza-magazine-se

sanna-la-fleur-engdahl-plaza-magazine-se

Eftertraktad Berlin-baserad dj – och modeskapare. Efter att houseaposteln Sanna La Fleur Engdahl släppte egen klädkollektion i somras remixar hon nu en levande legend – och väljer de egna favoritlåtarna för Plazas läsare.

Leeds, Köln, Berlin, Kiev, Stockholm, Paris, Istanbul, Amsterdam och Köln. Nej, det är inte facit till den kommande säsongen av På Spåret. Det är exempel – ett mindre urval – på städer där den svenska houseartisten Sanna La Fleur Engdahl har uppträtt den senaste tiden. En normal månad spelar hon mellan åtta och tolv gånger runt om i världen. Men om det är på en festivalspelning hemma i Berlin inför tusentals klubbkids, i Puff Daddys privata mansion i Miami eller i en kokande källare på Berns i Stockholm har – så länge publikens händer lyfter mot himlen – ingen större betydelse för Sanna. För sex år sedan tog hon tjänstledigt från sin fasta anställning som farmaceut på Apoteket AB i Stockholm och drog till Berlin. Tanken var att hon skulle stanna i tre månader; men Sanna blev kvar.

– Jag hade under lång tid närt en hemlig dröm om att dj:a. På den tiden, runt 2003, var det främst hip hop och r’n’b som gällde på klubbarna i Stockholm. Det var tacksamt för mig som ville missionera med en smalare typ av dansmusik. Så när jag drog igång blev jag snabbt nischad. Sedan kom housevågen.

När Sanna började fanns det få tjejer i dj-världen, vilket var ytterligare än anledning till att hon stack ut. Men hon är noga med att poängtera att hon aldrig exploaterat det faktum att hon är kvinna – tvärtom.

– I början ville många marknadsföra mig som female dj men jag vägrade. Jag är dj, punkt. Men hela scenen har förändrats mycket de senaste åren, i dag är det många fler tjejer.

När andra artister gör bandtischor – då skapar Sanna en modekollektion. I somras släppte hon tillsammans med den amerikanska kläddesignern Stacey DeVoe Power Plant Elements – åtta unisexplagg i läder, ull och jersey. Att det blev genomgående svarta kläder var, precis som med allt annat som Sanna gör, ingen slump.

– Kollektionen är den typen av kläder jag gillar att ha på mig privat och när jag spelar. Jag gillar svart överlag, och så vill jag inte att mina kläder ska ta fokus från musiken. Men jag försöker verkligen köpa färg ibland, men det går inte så bra (skratt).

Ditt skivbolag Power Plant är grogrund för flera olika kreativa projekt. Kan du känna att de olika uttrycken ger näring åt varandra?

– Absolut. För att lansera klädkollektionen producerade jag tillsammans med regissören Stina Lütz en video och till den videon gjordes musik och på den musiken har det nu gjorts remixer av två artister som är signade till Power Plant. De olika uttrycken befinner sig i en symbiotisk relation.

Hur ser framtiden ut?

– Den är ljus!

Till skillnad från dina kläder.

– Exakt. Jag arbetar just nu med en ny EP för Power Plant Records, gör en massa spelningar och har börjat arbeta på en ny modekollektion. Jag gillar att ha många olika kreativa projekt igång samtidigt.

Och nu släpper du egen remix på legendariske DJ:n Kerri Chandlers nya singel?

– Ja, han är en av mina absoluta favorit-DJ:s och -producenter och en underbar person, så det var en riktig ära och jag är väldigt glad över hur min remix låter. Härnäst så släpper jag en compilation i Watergates berömda mix-CD-serie, och från cd:n också två av mina originalspår på EP:n Arms Around, ute i slutet av maj. Att Carl Craig tyckte det skulle vara kul att remixa en av låtarna gör inte saken sämre! I sommar väntar många roliga spelningar, framförallt Sankeys på Ibiza och Sónar i Barcelona.

Kerri Chandler – Mama (La Fleur Remix).

 

FEM FAVORITLÅTAR JUST NU:

 

Simian Mobile Disco & Roman Flügel – Hachinoko (Delicacies)

– Vackert byggande.

 

La Fleur – Kattflickan (Jesper Ryom Remix) (Power Plant Records)

– Jesper lyckas få in ett litet universum av känslor i varje produktion han gör. Jag ser mycket fram emot att få släppa hans nästa EP på mitt skivbolag Power Plant Records i maj.

 

Ruede Hagelstein – Minus (Upon You Records)

– En absolut bomb på dansgolvet.

 

Ian Pooley – Don’t You Be Afraid (Force Inc US)

– Älskar denna låten från 1995 och bad min gode vän Ian göra en ‘2014 edit av den, som jag nu spelar i mer eller mindre varje set. Men originalet är lika bra det!

 

Dustin Zahn – Sundays In Berlin

– Bra soundtrack för vissa söndagar mer än andra i Berlin.

 

3 X MODEINSPIRATION:

Panorama Bar / Berghain, Am Wriezener Bahnhof.
– En av mina favoritklubbar att spela på men också ett ställe till outsinlig inspiration: att iaktta människorna där, hur de klär sig, hur de rör sig.

Orimono, Mulackstrasse 22 och Darklands, Heidestrasse 46.
– Två favoritbutiker i Berlin. På Orimono finns min KLÄDkollektion.

Neuköln.
– En av de mest intressanta stadsdelarna i Berlin där man finner några av de bästa konstnärstillhållen, restaurangerna, pop up-butikerna och kaféerna.

 

Läs också: Så skapade hon Sveriges bästa klubb.

 

Text: Johan Magnusson och Johan Kellman Larsson

Foto: Camilla Lindqvist.

 

Delar av artikeln tidigare publicerad i Plaza Magazine nr 08/2013.

Lördagsläsning: Så skapade hon Sveriges bästa klubb

DSC00365-2

DSC00365-2

Stockholmskrogen Nosh & Chow lockar gästerna med ett kök på hög internationell nivå, katalansk arkitektur som inte liknar något annat – och Sveriges bästa klubbupplevelse just nu, i form av medlemsbaren Bernie’s. Vi lät nöjeschef Lill Lindqvist berätta hur det gick till.

På bara ett drygt år sedan öppning har Bernie’s redan frekventerats av Noomi Rapace, Alexander SkarsgårdMick Fleetwood, Robyn och så gott som hela Sveriges kändiselit samt ett antal kungligheter.

– Det har varit oerhört kul att få jobba med Bernie’s och med Nanna Waktel som tagit fram hela konceptet från början berättar Lill Lindqvist, nöjeschef. Själv tycker jag att Stockholms nattliv är riktigt bra, men ofta också homogent. Det som jag har tagit med mig från klubbupplevelser utomlands är en blandning i ålder – och vi lockar gärna en lite äldre publik – och stil. Medan andra jobbar med klubbar har vi arbetat med resident-DJ:s, där framförallt Linda Romanazzi har satt sin prägel på vår musik och ställets atmosfär. Linda har nu tagit en paus och ska spela utomlands en tid och lämnar över pinnen åt Jonas Kleerup och Rasmus Wingårdh som blir residents på fredagar.

– Folk ska känna igen sig i den familjära och uppsluppna snarare än ängsliga stämningen och våra återkommande DJ:s. När stället är så litet med en kapacitet på 100 personer kan vi ha en enorm kontroll på vilka som ska vara där.

Och vad har bidragit till framgången, att alla pratar om er?

– Självklart främst vår blandning av folk, men det har även mycket att göra med lokalen: när hela Stockholm i övrigt är så minimalistiskt, så jobbar vi maximalistiskt med inredning av den katalanske arkitekten Lázaro Rosa Violán. Vi är ensamma om att ha en venue där känslan är svulstig, lyxig, dekadent och med ett överflöd av glamour och en känsla av Andy Warhols 70-talsfester och svunna tider. Jag vågar även säga att vi har stans bästa och mest kunniga personal som gör ett fantastiskt jobb under källarmästare Daniel Prambergs vakande öga.

 

Lill Lindqvist väljer fyra låtar för en ännu trevligare lördag:

Destiny’s Child – Say My Name (Cyril Hahn Remix).

 

Kleerup feat. Loreen – Requiem Solution.

 

Laid Back – Baker Man.

 

Jamie Woon – Night Air.

 

Bernie’s är en del av Nosh & Chow på Norrlandsgatan 24 i Stockholm. I egenskap av medlemsklubb gäller här strikt gästlista. I kväll arrangeras här avslutningsfesten på Stockholm Art Week, R U In Art, här.

Ögonblicken vi minns från modeveckan

mercedes-benz-fashion-week-04-ny

Mercedes-Benz Fashion Week är över för denna gång, men vi skickade in vår egen fotograf mitt i smeten för att föreviga några av veckans minnesvärda ögonblick.

mercedes-benz-fashion-week-02

mercedes-benz-fashion-week-03

mercedes-benz-fashion-week-01

Modeller och påpassade systrar backstage efter Dagmars visning.

mercedes-benz-fashion-week-05

Silvana Imams liverappande höjde pulsen under Ida Klamborns imponerande debutvisning.

mercedes-benz-fashion-week-04

Ida Klamborn och Silvana Imam backstage efter visningen.

mercedes-benz-fashion-week-06

mercedes-benz-fashion-week-07

Altewai Saomes visning lockade fram rättfärdig, lysande kritik – ännu en säsong!

 

Foto: Mathilda Österlund.