I miss what I can’t have

Konstigt… Varför vill man alltid ha det man inte kan få?
Idag har jag längtat efter att dra på mig en stor stickad tröja, grön parkas och stora kängor. Sparka i höstlöven och känna kylan bita i kinderna. Jag har drömt om att sitta på café och dricka varm choklad samtidigt som jag ser regnet strila ner på fönsterrutorna.
Kanske är det för att jag vet att jag inte kommer att få känna kyla eller regn på väldigt, väldigt länge.
Inte trodde jag att jag skulle sakna det som man annars längtar bort ifrån, men nu när solen skiner varje dag och värmen blir till vardag så känns det inte lika viktigt att ta till vara på det. Man vet att det finns där nästa dag också. Och nästa… 
Kanske är det för att det sitter i mina Scandinaviska gener som gör att jag känner som jag gör. Man är liksom inställd på höstmood. 
Tror att vi ska vara glada över våra fyra årstider för hade vi inte haft dem hade vi inte varit lika lyckliga över de små ögonblicken som blir till stunder vi minns. 
Årets första dopp, den första snön, höstlövens vackra färger och vårens tussilago i dikeskanten. 
Ni där hemma – ut och njut av allt det vackra!

I want your Parkas Kate!
Foto: Mario Testino för UK Vogue

Arkivet

One Comment

Comments are closed.