EXKLUSIVT: Plaza möter Al Pacino

al-pacino-manglehorn

al-pacino-manglehorn

Al Pacino tittar lite förvånat på mig.
– Ingen har någonsin beskyllt mig för att ha stil, säger han.
Plaza möter en levande legend.

Jag har just frågat honom vad begreppet stil betyder för honom, om det hänger på kläderna eller hur man för sig. Han fortsätter:

– Jag har på mig det som finns tillgängligt, och förr eller senare tar jag av mig det.

Plaza träffar den nu 74-årige skådespelarlegenden på filmfestivalen i Venedig vid två tillfällen, två dagar i rad. Al Pacino är nämligen på festivalen med två filmer, The humbling och Manglehorn. Vid båda mötena ska intervjun vara i tjugo minuter, men båda gångerna drar de ut på tiden. För Al Pacino tycker om att tala – länge och utförligt.

I går när vi träffades hade du t-shirt och jeans och såg nästan ut som en punkare. I dag har du kostym.

– Träffades vi igår? Ja, det gjorde vi. Du hade en annan skjorta på dig. Ja, i dag har jag kostym och så är det premiär för den här scarfen. Visst är den snygg!

Vad tänker du på när du väljer kläder?

– Jag har ingen smak, så enkelt är det. Jag har en rad smokingar hemma som jag fått i samband med vissa tillställningar. Jag har väl fem-sex stycken och de använder jag ibland. Det är ju ingen idé att slösa bort dem.

Har du koll på vilka designers du bär?

– Möjligtvis skjortorna. För några år sedan här i Venedig när jag var här med Köpmannen i Venedig, blev jag vän med skjortdesignern Angelo Gallano. Han gör mina skjortor sedan dess.

Vi har sett dig i snygga kostymer, till exempel i Gudfadern och Heat. Vad betyder kläderna för att komma in i en roll?

– De kan vara väldigt viktiga. Det kan ta tid att lära känna en karaktär och då är allt som tillhör den karaktären viktigt. Det påverkar dig mycket. Tänk på vad det säger om en karaktär om han har en rolig hatt och tighta byxor på sig.

En av de karaktärer du spelat som haft stort inflytande är Tony Manero i Scarface. Hur ser du på att han har blivit som en hjälte för unga gangsters?

– Det är en bra film, men jag vet att det finns många som har honom som rollmodell och jag tycker egentligen att det är lite jobbigt att tala om det. En gång skrev jag ett brev till en pojke vars mamma hade skrivit till mig om sonen som dyrkade Tony Manero. Och jag försökte förklara för honom, att det vi var ute efter, det var inte att hylla den sortens livsstil, vi ville verkligen säga någonting helt annat.

Finns det någonting du ångrar?

– Det finns det säkert, men jag fokuserar inte på det. Att ångra någonting är meningslöst. Fast det kan ju vara så också att det kan ha kommit någonting gott ur det som var dåligt. Om jag inte gjort den och den filmen hade jag inte träffat den och den och så vidare.

Brukade du och Robert de Niro slåss om rollerna på 70-talet?

– Det gjorde vi säkert. Men jag känner Bob väldigt väl, det är en riktigt nära vän och jag älskar honom. Det är svårt att tänka tillbaka på den tiden, jag ser framåt. Men Bob gjorde någonting häftigt. Han satsade på en ny karriär inom komedier.

Hur kändes det att vinna en Oscar för En kvinnas doft?

– Det var som att vinna en guldmedalj vid OS. Själva händelsen är så stor att det inte går att uttrycka i ord. Man känner sig matt efteråt. Jag har aldrig tidigare känt mig så mycket som en vinnare. Det här var mitt under inspelningen av Carlito’s Way, och direkt efter utdelningen slängdes jag in i en hiss och sedan in i ett flygplan för att åka tillbaka till inspelningen. Det var som hämtat ur en maffiafilm. Inga intervjuer och jag hann inte säga hej till min dåvarande flickvän. Jag fick inte ens gå på någon fest. Men jag var glad. Det var en stor sak.

Du jobbar hårt, du har två filmer här i Venedig. Är du inte rädd att bränna ut dig?

– Jag är inte rädd för det, händer det så kommer det som en hjärtattack. Men om jag inte gjorde det här, vad skulle jag då göra?

Vad är det som fortfarande driver dig?

– Min aptit, jag har fortfarande kvar den. Jag tror att jag kommer att försvinna innan aptiten gör det. Vid den här tidpunkten i mitt liv vill jag göra sådant som jag känner att jag dras till. Hur kan jag kanalisera det jag känner in i en roll? När det händer blir jag lycklig. Det finns det jag verkligen vill göra och för det behöver man aptiten. Och det gäller att njuta av det. Jag vill känna att jag har aptiten att fortsätta. Och jag har inte tid att göra det som är dåligt.

Många ser upp till dig och unga skådespelare ser dig som en förebild. Hur känns det?

– Folk får tycka det, jag uppskattar det. Men jag tar det inte bokstavligt och jag försöker glömma det. Att bli betraktad som stjärna ger mig jobb, men det påverkar inte mitt skådespeleri. Och glöm inte, jag är inte en Oscarvinnare, jag är en skådespelare.

 

al pacino

NAMN: Al Pacino.
ÅLDER: 74 år.
YRKE: Skådespelare.
FILMER: I urval, Gudfadern-trilogin, Scarface, En kvinnas doft, Frankie & Johnnier, Heat.
BOR: New York.
FAMILJ: Har haft förhållanden med bland annat Diane Keaton, Jill Clsyburgh, Marthe Keller, Beverly d’Angelo. Tre barn: Julie Marie, 25, och tvillingarna Anton James och Olivia Rose, 13.
Aktuell med: Filmerna The humbling och Manglehorn.

 

Text: Gunnar Rehlin

Plaza guidar till bäst läsning, grillning, dryck och serier i påsk

when-harry-met-sally

Hög tid för långledigt, men innan vi stämplar ut snappar vi upp våra egna och andra experter för att få en ännu bättre påskhelg.

Johan Kellman Larsson, filmbloggare på Plaza, listar titlarna som gör sig bäst till påsk:

  • The Artist (2011) – Michel Hazanavicius romantiska, svartvita, dramakomedi. Genial plot: utspelar sig under brytningstiden mellan tyst och talad filmkonst i Hollywood. Vann Oscar för bästa film.
  • Eternal sunshine of the spotless mind (2005)  I grund och botten en alldeles svindlande vacker kärlekshistoria. Kate Winslet och Jim Carrey möjligen i sina livs bästa roller, i Michel Gondrys regi.
  • När Harry träffade Sally (1989)  Klassisk romantisk komedi efter manus av briljanta Nora Ephron. Billy Crystal och Meg Ryan går från vänskap till halsbrytande förälskelse.

when-harry-met-sally-portable

När Harry träffade Sally. Den och samtliga titlar finns bekvämt nog hos Netflix.

 

Väderhetsande kvällspress talar om sommarvärme och enligt ICA:s årliga grillrapport ställer en av fem svenskar ut grillen redan nu i april.

– I vår ser vi tre stora trender, berättar Lieselott Liljevik, trendspanare och avsändare till rapporten. Vi vill grilla grönare, vi vill grilla mer som proffsen och göra grillen mer gränslös. I sommar lär det bli vanligare än tidigare att experimentera med olika sorters grönsaker på grillen och att prova andra grillmetoder, såsom att använda indirekt värme eller smaksätta maten med rökspån.

Lieselotts bästa tips:

  • Lägg in ett fuktigt rökspån i ett foliepaket, stick hål i paketet och lägg på glöden. Lägg på ett lock för en härligt lättrökt grillning.
  • Korv med hög kötthalt går alltid hem och är smidigt att ta med.
  • En het trend är att lägga kål på grillen. Marinera den i citron och grilla, inslagen i foliepapper, eller stek i gjutjärnspanna.


John Magner
, mat- och dryckbloggare på Plaza, vilken dryck väljer du helst till påsken?

la-robinia-prosecco

– Prosecco La Robinía är ett friskt mousserande vin som passar utmärkt både till smak och påskens glada färger.

Läs bloggen Smakfyllt här.

 

Hanna Mellin, du driver Plazas popkulturblogg och ser fram emot flera dagar av läsning?

– Ja, en äggande påsktradition, snudd på lika poppis som påskgodis, påsklamm och påsksnaps är påskdeckaren.

Fyra fasansfullt fantastiska lästips:

  • Marisha Pessls senaste Night Film är en mysig spänningsroman, inte riktigt i samma nivå som hennes tidigare Special Topics in Calamity Physics, men söt och lite kuslig.
    Motsvarighet på påskbordet: Påskmust (sött och gott i små mängder).
  • Robert W Chambers novellsamling The King in Yellow från 1895 ligger till grund för, ja du gissade rätt … vårvinterns mesta tv-snackis True Detective. Läs på om Carcosa, övernaturliga krafter och maskerade hot inför en eventuell ytterligare säsong.
    Motsvarighet på påskbordet: Lammstek (en blodig historia).
  • Skottlands mest populära snutförfattare Ian Rankins tjugonionde bok, Saints of the Shadow Bible, har nominerats till det brittiska krim-priset Edgar (man antar att det är uppkallat efter Poe och, tyvärr, inte katten i Aristocats – när kommer det priset?) Pålitligt och proffsigt med kommissarie Rebus.
    Motsvarighet på påskbordet: Målade ägg (en klassiker).
  • Sarah Waters är snart tillbaka (yay!), så lägg in en beställning redan nu på hennes kommande The Paying Guests som utspelar sig i 1920-talets London. Passion, svek, intriger och fascinerande karaktärer utlovas. Läs om briljanta The Little Stranger medan du väntar.
    Motsvarighet på påskbordet: Påsksnaps (starkt och uppiggande).