Sveriges nya rising star?

zhala-03

zhala-02

Kosmisk pop eller religiös rave? Plaza tittar närmare på debutanten som kan bli musikundrets nya succéexport.

Född -87 i Stockholm blev Zhala Grammisnominerad redan som tioåring. Efter turné med Lykke Li och som förband åt Robyn släpper hon nu nya singeln I’m In Love på den senares skivbolag Konichiwa Records.

Det är glatt och härligt och en utmärkt boost i vintermörkret och för att dämpa eventuell jobbångest efter långledigheten.

Spotify:

Zhala – I’m In Love

Zhala – I’m In Love (Gonzalo Remix)

zhala-märta-thisner-02
Blir 2015 Zhalas år? Foto: Märta Thisner
 
 
Denna text är tidigare publicerad på vår kultur- och designblogg Art, Stage & Deco, besök den här!

EXKLUSIVT: Plaza möter Emma Green

plaza-magazine-emma-green

Efter Zlatan och Robyn presenterades höjdhopparen Emma Green i dag som Volvos nya ansikte utåt. Redan i somras prydde hon omslaget på Plaza Magazine, tillsammans med kollegan Ebba Jungmark. Läs porträttet här!

Emma Greens regnbågsfärgade naglar skapade rubriker över hela världen under förra årets friidrotts-VM i Moskva. Då kunde höjdhopparen, bloggaren och esteten Emma Green också lägga till människorättsaktivist till sin meritlista. Under rubriken “Om mig” på sin hemsida står medaljerna listade; EM-silvret i Barcelona 2010 är det hon själv rankar högst. I slutet av sommaren väntar EM i Zürich, men just nu tänker Emma mest på sin onda rygg.

– Jag vet ännu inte om jag kommer att kunna tävla men jag kan inte gå runt och tänka på det för mycket. Det gäller att peppa ändå och vara positiv. En idrottsrådgivare hjälper mig med de mentala bitarna, men med resten av träningen och tävlandet så är allt i slutändan upp till mig själv.

Har du några träningstips?

– Det måste finnas ett mål och en mening med träningen även om man inte bör jämföra sig med de som har idrotten som yrke. Utgå från de egna förutsättningarna och träna gärna med fler som håller din nivå.

På sin hemsida skriver Emma om sin vardag – från träning och yoga till inredning och inspirerande mat. Hon vill berätta vem hon är, på sitt eget sätt.

– Jag är estet och har ett stort intresse för färg och form som jag gärna delar med mig av.

Vad bär du för kläder när du är ledig?

– Jag gillar inte att känna mig instängd så det blir inga polotröjor. Kläder handlar om ett kreativt uttryck för mig. Jag gillar höga klackar fastän jag blir väldigt lång i det, men jag skulle inte våga gå på långpromenad i dem. Det sliter för mycket på fötterna.

I Moskva visade du upp fler sidor av privatpersonen Emma Green.

– Ja, jag har alltid haft de åsikterna och varit den personen men då fick jag visa mer av just den sidan av mig själv. Åsikten uppmärksammades mer än jag någonsin kunde ha anat, men det är ingen slump att jag står för lika mänskliga rättigheter oavsett sexuell läggning. Jag sökte inte uppmärksamheten aktivt, det handlade mer om att jag fick en chans att visa att jag är en människa med egna uppfattningar och inte bara en idrottsprestation.


Emma Green:

Ålder: 30 år.
Yrke: Höjdhoppare.
Bor: Göteborg .

plaza-magazine-emma-green-02Emma Green och Ebba Jungmark. Båda bär mönsterstickade långklänningar av lurexblandning, båda från Alaïa.

Bilderna överst, till vänster: Magkort topp av bomull, Filippa K. Asymmetriska byxor av crêpe och spets, Anthony Vaccarello. Sandaletter av ormskinn med öljettdetaljer, Alaïa.
Till höger: Linne av spets, Anthony Vaccarello.
Text: Hanna Mellin
Foto: Jesse Laitinen
Mode: Robert Nordberg

 

”Det hade varit intressant att krypa bredvid Kanye”

liten_Jonathan_Plaza_2014-06-18_J034

Jonathan_Plaza_2014-06-18_J034

Inför sin femte fullängdare och det kommande Titiyosamarbetet leker han med image och influenser. Plazas Eva har träffat skivaktuella Jonathan Johansson för att prata genombrott, förvridna perspektiv och Kanye.

Det har hunnit gå tio år sedan Jonathan Johansson släppte sin debutskiva, singersongwriterplattan Ok, ge mig timmarna. Men det var först när synthen plockades fram och den 80-talsflörtande uppföljaren En hand i himlen kom 2009, som Jonathan Johansson fick sitt stora genombrott. I januari nästa år släpper han sin femte skiva, som liksom de tre senaste är ett samarbete med producenten Johan Eckeborn. Den senare spelar trummor, bas och synth medan Jonathan står för text, sång och gitarr.
Jonathan beskrivs ofta som en dyster kille med vemodigt ärliga sånger.

– Image är ett otyg men en del av det här jobbet. Klyschan är att jag har försökt vara mig själv, men det kanske bara är en lögn. Jag har till exempel aldrig lett på en bild, jag känner mig inte tillräckligt bekväm. Och mina texter har alltid utgått från en smärtpunkt, en saknad, en längtan.

Varför då?
– Jag har alltid velat att min musik ska vara på riktigt, att den ska vara avskalad från manér och ironi. Men det är ny giv nu. Jag känner en lust att leka mer med de verktyg som ges …

Trots mörka stråk i sångerna sjunger Jonathan i ljus falsett. Den har blivit kvar sedan han 2010 medverkade i The Knifes opera Tomorrow, in a year. Där fick han sjunga från mörkt till väldigt ljust, vilket gjorde att han upptäckte nya sidor av sin röst. Jonathan har alltid vetat att han vill skriva. Han har både läst litteratur på universitetet och gått olika skrivarlinjer på folkhögskola. Och det blev många försök till noveller innan han började skriva låtar.

– Musiken har absolut inte varit självklar. För mig handlade det om att hitta ett uttryck, skapa någon slags konst. Popmusik funkade för mig, där var det minst motstånd. Hade jag inte varit musiker i dag hade jag nog varit en högst medelmåttig skådespelare eller en misslyckad författare.

Drömmen om lyriken finns kvar, även om han medvetet tonar ner det mest pretentiösa i sina låtar.
– I mitt låtskrivande har det väl varit ett lätt överslag på innerlighet. Men jag försöker bryta upp det där nu, skriva lättsammare, dra ett skämt.

Så vad handlar den nya skivan om?
– Den handlar om Schengenavtalet och Fort Europa, om den stora kärleken, den lika stora vänskapen, förljugna drömmar och förvridna perspektiv, om min hemstad Malmö, uppväxt och det sociala arvet. Du hör, det är pretentiöst. Men med ett snett leende och minst tre skämt, jag lovar.

I höst är han även aktuell som en av låtskrivarna på Titiyos nya album Solna, tillsammans med bland andra Linnea Henriksson och Martin Sakarias.
– Det är extremt kul och skönt att skriva för någon annan. Eftersom Titiyo är kvinna och inte vit så går det att säga så mycket mer. Det kanske låter fel, med det är så fritt, och hon har mod. Sedan är det flabbigt. Vi ringer och gapar och skriker kärleksfullt på varandra.

Om du fick stå på scen med en annan svensk artist, vem skulle det vara?
– Lykke Li, Sibille Attar, Dante, Jenny Wilson, Robyn … Jag är öppen för alla.

En internationell artist då?
– Kanye? Det hade varit intressant att … krypa bredvid honom.

Text Eva Magnuszewska
Foto Matthias Huss

Det här var bäst på Way Out West

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-robyn-royksopp-01

I helgen tog Slottsskogen i Göteborg emot omkring 80 000 musikälskare för den åttonde upplagan av Way Out West. Plaza var på plats och väljer ut tre höjdpunkter bland allt som strömmade ut från scenerna under tre dagar.

Blood Orange at Way Out West 2014

Blood Orange

När Devonté Hynes viker upp ärmarna på sin vita t-shirt, sätter på sig elgitarren och funkar loss under tältduken på Linné-scenen, så är saken biff – detta är årets höjdpunkt på festivalen. Hit efter hit, tight levererat, hela tiden med Samantha Urbani (Hynes flickvän) vid micken bredvid, ja då spelar det ingen roll att Hynes har brutit ett ben. Allt sitter och allt avrundas på bästa sätt med ett slapbassolo!

 

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-yasiin-bey-mos-def

Yasiin Bey aka Mos Def

Ensam på scen med sin DJ, inget ljus och inga dansare, bare en stor röd old school-mikrofon och en hatt full med rosenblad som strös ut över scenen. Det svänger så mycket om Mos Defs att allt, i sin enkelhet, kändes komplett ändå.

 

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-robyn-royksopp-02

Röyksopp & Robyn

Först en halvtimme med Röyksopps bästa, drömsk-dansanta pop. Sedan gör hon entré, festivalens stora stjärna. Det blir så tydligt, hon vet exakt vad hon gör på scenen, och hon gör det så bra. Det märks att hon stortrivs med att spela hemma igen: “jag vet inte vad jag ska göra av all energi ikväll” ropar hon plötsligt. Alla dansar, alla sjunger med och sedan avslutas allt i ett konfettiregn.

way-out-west-2014-olle-kirchmeier-robyn-royksopp-01
Robyn briljerade på Way Out West.

 

Läs också: Plaza på plats på Gagneffestivalen!

 

Text Dan-Marcus Pethrus
Foto Olle Kirchmeier/Way Out West